Danskt Championat
Den 4 och 5 maj var Robin och jag på två internationella utställningar i Roskilde. På lördagen, i solsken och blåst, blev Robin bästa hane och fick därmed det danska cert han behövde för danskt utställningschampionat. Kitty Sjong vad det som dömde och hon placerade Robin som BIM efter en finsk tik.
Många frågar hur vit herdehund är och jag brukar bland annat säga att det är en väldigt vänlig hund. Tyvärr råkade nu vi ut för en finsk hund som också betedde sig illa på Stockholm Hundmässa och SV-12, då vid sidan om ringen… Nu gjorde samma hund ett kraftigt utfall mot Robin – i ringen. Jag är osäker på om domaren såg hela förloppet, men hon såg i alla fall tillräckligt mycket för att genast bege sig bort och prata med ägaren. På söndagen höll de sig väldigt långt ifrån oss – och ja, alla andra hanar också. Och vi höll oss på behörigt avstånd från dem… Men det ska inte behöva vara så – tråkigt :(
Annars hade vi en fantastiskt trevlig helg. Vi campade på Roskildes camping, ett jättetrevligt ställe, verkligen att rekommendera. Det blåste kraftigt på lördagskvällen så det var skönt att få upp det lilla tältet och krypa in i skydd från vinden. Robin sov som en stock hela natten och jag med. Så hårt att vi båda verkade missa att tre bilar och tre tält parkerat just intill oss under natten. På morgonen när jag drog upp tältduken strålade solen och vi hade fantastisk utsikt över vattnet. Tog en lång strandpromenad inan det var dags att packa ihop och bege sig in i myllret på utställningsplatsen för ytterligare en dag. På söndagen dömde Ulf Bråthen och det var väldigt många excellent och ck (tror bestämt att alla hundar fick excellent…). Robin, som mest verkade ha fullt upp med att kolla in alla snygga tikar (som just hade löpt) vid sidan av ringen, placerade sig som 2:a bästa hane efter en väldigt fin juniorhane.
Så helgens skörd blev: 2*excellent, 2*1:a chkk, 2*ck, 1:a bhkl, 2:a bhkl, 2*cacib, cert, BIM – DK UCH.
Mission completed ;)
Foto: Nina Storm Jensen
Stockholm Hundmässa – Svensk vinnarutställning
Fin linje och svansföring i rörelse. Foto: Annicka Barvestad
I helgen som gick har vi bland annat varit på Stockholm Hundmässa som också var Svensk vinnarutställning 2012. Kom upp på lördagen runt lunchtid och tur det, som det snöade och blåste sedan. Bodde hon kusin Anette i Älvsjö och vi hade egentligen tänkt åka ut till hennes nya hus men vi insåg att vi nog riskerade att bli stående om vi gav oss i väg. Blev istället brasmys hela dagen lång.
Söndag och dags för utställning. På plats i god tid men det tog en bra stund innan det var vår tur. Under bedömningen av schäfer hade domaren två domarelever i ringen och då tar det alltid lite extra tid. Tuff domare… Han använde i alla fall hela betygsskalan och började med VG, G och VG innan det första Excellent kom. Var otroligt noga med detaljer, vinklar, fronter, rörelser, svanshållning, temperament osv… Han gillar Robin – mycket… Till min förvåning! Hade dels hört att han var extremt petig men också att han främst skulle gilla korthår – fast det där vet man ju aldrig riktigt om det stämmer.
Robin vann i alla fall championklassen och fick tillsammans med ytterligare en hund CK. Totalt fick tre hanhundar CK. Vi blir slagna i bhkl av en finsk hane och blir 2:a i bhkl. Superglad över att vinna championklassen men nu när vi var så nära så hade man ju velat vinna och vi var ju sååååå nära… Men, men – vi kommer igen. Det som är kul är att i alla fall Robin går bra för många olika domare. Det ser jag som en styrka!
Tyvärr blev det ingen uppfödargrupp eftersom inte alla hundar hade kvalitetsbedömning så att det räckte till.
Firade Robin med att köpa en ny spårlina och ett retrieverkoppel, något annat orkade jag inte kånka hem i min ryggsäck. Minglade runt lite bland rasmontrarna och konstaterade Vit Herdehundklubbs monter hade väldigt mycket besök – KUL!
På tåget hem sov vi gott båda två, tills vi blev väckta av en tokilsk Boston terrier som skulle sitta brevid oss. Han hade dålig erfarenhet av hundar sa matte. Robin vände honom ryggen och somnade om igen – jag också!
Stockholm Hundmässa – Internationell utställning
Domare: Tom Kankkonen
Barvestad’s Rockin Robin – Chkl Excellent, Chkk 1, CK, Bhkl 2, R-CACIB
Det var sannerligen inte igår…
Robin poserar i snöskrud
Man skulle kunna tro att bloggen gått i graven – och visst skulle man kunna påstå det. Men då har den just återuppstått… Egentligen är det urtrist att jag inte hunnit med att skriva här som jag skulle vilja. Det har varit nyttigt och roligt att läsa om vad vi haft för oss under årens lopp. Men, men – nu är det som det är…
Trädgårdsvakt
Det har hänt mycket under 2012, speciellt för Robins del. Året började med ett 1:a pris i lydnadsklass 1, under vårkanten blev vi på första försöket uppflyttade till lägre klass i brukset. Vi fortsatte med en rad starter i lydnadsklass 2 och om det inte hade varit för en trött och seg matte eller en löptik som deltog på en tävling hade han tagit det där 1:a priset i 2:an mycket tidigare, men nu smällde vi till på Vit Herdehundklubbs KM vars lydnadsdel i år var förlagd till Kamlar BKs officiella lydnadstävling.
Vi har också hunnit med att starta i lägre klass spår, men tyvärr missade vi spåret. Målet var att bli godkända, eftersom vi inte hade all moment klara. Vit herdehund behöver hundar som går i bruksklass på utställning :) Jag får helt ta på mig missen eftersom jag tror att jag påverkade Robin under spåret. Det hade varit tävlingar dagen innan på samma mark och det var ett ställe som han började irra runt och jag höll inte huvudet (i värmen) riktigt kallt… En av domaren var i alla fall väldigt förtjust i det han såg vid förberedelserna innan starten och påsläppet så han blev lite bedrövad när vi kom, korta på pinnar. Vi hade fått 10-10 på påsläppet, fast det hade vi ju ingen nytta av mer än att man blev taggad inför kommande tävlingar.
Vi har hunnit med MT och godkänd exteriörbeskrivning vilken från och med i år innebär att Robin får titeln KORAD. I och med det godkända MTt blev han samtidigt Svensk utställningschampion, SE UCH. En resa till Åland resulterade i ett finsk cert och senare fick han ett cert även i Norge. Så om inte finska kennelklubben gjort en totalomvändning så är han även FI UCH och NO UCH. Vi får se vad som händer…
Nu i höst har jag dammat av Asta på lydnadsplanen. Trots bedrövliga förberedelser med utebliven träning, skott och annat elände höll hon ihop så bra att hon med råge fixade ett 1:a pris i 2:an. Hon har en lite annan inställning till träning, så nu ska vi gå på 3:an så får vi se vad som händer.
Sökträning
I dag har Robin och jag varit på sökträning. Har inte kört så mycket sök med honom, detta var nog bara fjärde gången… Men, det går superbra och har går bara bättre och bättre. Vid dagens träning körde vi fyra skick, två på varsin sida om en stig. Vi är ännu inne i stadiet där det handlar mycket om att få upp intresset och motivationen – men det finns det gott om hos Robin. Han tar också sökrullen direkt hos figgen. Jag har däremot haft svårt för att få honom att påvisa. Han tycker att den har varit ointressant eftersom han redan har hittat den och vill hellre söka vidare… Det är vi dessa tillfällen som hans stora nyfikenhet känns lite i vägen ;)
Idag hade vi en plan för detta. Vi låter figgen visa sig snabbt innan påvisningen. Och hej vad det gick, rakt fram till figgen! Vid tredje figgen la jag inte in någon retning vid påvisningen och han var klockren. Lät sista figgen visa sig både vid påsläppet och vid påvisningen. Trots lite svår terräng (nja, det var väl som det är mest här omkring) verkar han inte mattas utan springer i stort sett lika snabbt ut vid första som vid sista. Men, han är ju som sagt van vid sådan terräng – risigt och jä-ligt – särskilt för matte som ska hänga med ut i 170! En rulle droppade han på vägen in, en hård slang som visst ingen ville ta idag.
Känns så kul och med tanke på så lite han tränat så blir jag superpeppad att fortsätta. Några få bilder på sökkompisarna – det var inte det bästa vädret idag…
Under tiden jag och Robin var och tränade tog Axel ut Asta på en riktig långpromenad. Så två trötta hundar ligger utslagna på golvet här hemma – en riktigt skön känsla!
Vinterväder och mina crazy vänner
Bästa vännerna, Asta och Robin
Bus kanske…
Tjoho, nu kör vi :)
Crazy faces!
Attack…
På spaning!
Robin
Asta
Robin i vinterskrud
…smyger…
…på…
…Asta – got you!
Matte detta var helt ju helt underbart, vilken dag – jag vill inte gå in!!! Bilden tagen genom köksfönstret och Robin vill som vanligt vara kvar ute i trädgården :)
Efter att ha varit toktrist i en hel vecka. Först på SBK konferens, sedan ont i hals och öron så vaknade plötsligt matte till liv… Först en promenad, hela familjen, ungefär 2 – 2,5 timmar. Sedan lite käk och vila. Sedan får hon för sig att vi ska ut igen. Härligt, ja tokhärligt helt enkelt. Sedan skrotade vi runt i trädgården några timmar innan det var dags att gå in. Robin fick ett litet träningspass och så är ”linhållaren” på kickbiken på plats… Nu ska det bara lite luft i däcken också :)
Tjuvträning på uppfarten
Asta är halt och anmäld till tävling på lördag. Det var evigheter sedan hon startade i tvåan men hon kan fortfarande alla momenten, riktigt bra till och med. Tjuvtränade lite på uppfarten utanför huset ikväll, i mörkret så rutan var kanske inte så lätt att se. Peppar henne till max och öser belöningar över henne – inte så långsiktigt men det kanske kan räcka för att prestera på lördag. Hon är ingen hund man ”traggar” med, då ledsnar hon.
Fritt följ: Helt ok i alla fall det korta som jag körde nu. Fast hon var faktiskt lite långt fram.
Läggande u gång: Bra, riktigt bra :)
Inkallning: Sitter i ryggmärgen även den och nu ska hon ju inte heller stanna…
Fjärr: Hihihi, hon blir så glad. Fina skiften och hon provade inte med stå (bra det). Ska man vara petig så vill jag helst ha bort ett litet extra stopp som hon ibland gör, det är jättelitet men jag vill helst att hon gör allt i en och samma rörelse.
Rutan: Nja, den var lite svår att se i mörkret, stannade på gränsen till för tidigt första skicket men backa är ju en av favoriterna så… Andra skicket var bättre (då hade hon ju koll på var rutan stod) fast hon sprang och småhoppade ut…
Apportering: Hade träapporten i bilen så jag tog metallen – så gott att kunna skriva att det gick bra, nästan helt magiskt. Satte sig lite snett vid avlämnandet. Det som speedar upp henne är att köra apportering men hjälp av en annan person som håller henne och apporten och på mitt kommando (när hon tittar på apporten) släpper henne. Kör alltså bara tillbakagången. Då blir det oftast bra tempo hela vägen in, inget tugg, fin ingång :)
Platsliggning tränade jag inte, det är ruggigt kallt ute. Ska köra det i veckan. Och just det, hoppade det gjorde vi inte heller.
Jag har sagt till någon att om inte Asta klarar uppflyttning nu ska jag aldrig mer tävla henne i lydnad… Nu har vi haft riktigt dåliga förberedelser, så det tar jag tillbaka. Momenten verkar finnas där, frågan är hur det är med uthålligheten. Jaja, vi får se hur det blir och om tassen håller. Robin finns som ett alternativ, om det är ok att byta. Han behöver ifs gnuggas lite mer i rutan och framför allt med apporteringen (ingångar och avlämningar)…
Trädgårdshundar i snöskrud
Hello World! Robin kollar in omgivningarna.
Robin – Prince of Snow
Snödrottningen
Asta spejar från kullen
Förstapris!
I fredags var Robin och jag i Jönköping för att försöka inkassera ett förstapris. Ja, det var faktiskt så det kändes – vi ska bara ha det… Hade inte koll på att det var en kvällstävling som jag anmälde mig till, ännu mindre att det var en fredagskväll. Det kan jag säga, kvällstävlingar i all ära, men efter en hektisk arbetsvecka, mörker, hala vägar, hunddagis… Nej, vi håller oss nog till helgtävlingar – i alla fall så här års!
Tävlingen var väldigt trevlig, ett ridhus modell större med tre klasser samtidigt. Nja, nu efter att ha varit där hade jag nog tänkt mig ridhuset något större. Ville ha startnummer ett och drog det också! Kändes som om det var det bästa eftersom det var så svårt att hålla koll på startordningen.
Platsliggning: 9
Inga problem men kändes konstigt att stå så nära. Robin var lite ofokuserad och nosade faktiskt lite i backen.
Tandvisning: 10
Nu måste ju hunden sitta fint i utgångsposition under hela momentet för full pott…
Linförighet: 7,5
Jösses, maken på ofokucerad hund få man ju leta efter – eller ja, jag kände inte igen honom. Tyckte att det gick urdåligt och det är bara att konstatera att vi måste träna på riktigt mycket störning. Det gäller för alla moment – han lyssnade på tävlingsledaren i vår ring och i de båda andra ringarna. Och förare som kommenderade sina hundar… Ettan kördes i mitten med elit och trean vid ena sidan och tvåan på den andra.
Läggande: 7
Här släpade han visst i transporten och saktade in vid läggandet. Dessutom nosade han i marken när jag var på väg tillbaka. Grrrr, nosningar vill vi inte ha!!! Däremot körde jag lite safe här eftersom han nollade detta momentet sist. Jag tittade ner på honom lite innan jag kommenderade – det var säkert det som gjorde att han saktade in.
Innkallning: 10
Så skönt att han får en tia även denna gång :) Tack Dorn och Susanne!!!
Ställande: 8
Släpar i transport (även här… han var liksom inte med). Fick också köra dk i starten för han satt och kollade på fjärrdirigeringen vid sidan om!
Apportering: 0
Chansade på att få fem poäng här eftersom jag tyckte att det gick lite knackigt. Grep aktivt men reste sig och spottade ut apporten :/
Hopp över hinder: 10
Tjoho, en tia igen. Ingångarna sitter som en smäck. Sätter Robin ca 4 meter från hindret och så ställer jag mig 4 meter bakom – han behöver lite space :)
Helhetsintryck: 7
Ja, det var inte mycket rätt här. Domarn har inte kommenterat men om jag ska göra det då skulle jag skriva; dåligt fokus, klänger och hoppar på matte… Ja, typ. Fast det som var bra var att han inte lät så mycket, någon gång pep han lite. Han gör det av förväntan och om han inte få sätta igång (enligt honom) tillräckligt snabbt.
Ynka 161 poäng, men vad f-n gör väl det. Förstapriset är i hamn och vi kommer att gå på tvåan direkt! Går det så knackigt och det ändå blir ett förstapris, ja då får man tusan vara glad!!! :)
Mycket att skriva om, men så lite tid…
Önskar så att jag hade mer tid till att skriva här på bloggen. Har haft den så länge och det är riktigt roligt att gå tillbaka i tiden och kolla vad man pysslade med för ett par år sedan. När jag började blogga tänkte jag att det skulle vara lite av en träningsdagbok, inte så detaljerat men åt det hållet. Den skulle också funka som lite kom-ihåg och tillbakablick. Ibland tycker man ju att man står och stampar på ett ställe och då är det kul att kunna gå tillbaka och ibland märka att det skett en enorm utveckling.
Hur som helst så saknar jag detta just nu. Jag har kliat mig i huvudet och tänkt ”Jösses, det här kommer vi aldrig att få någon rätsida på”. Med Asta har det t ex gällt apportering. Hon apporterar jättefint nu :) Med Robin slet jag mitt hår över att han inte kunde sitta i utgångsposition. Han satt bakom mig, ibland en hel meter, i 45° vinkel osv. Snygga ingångar var alltså ljusår bort. Fick superb hjälp med detta och nu har Robin på tävling fått idel 10:or i protokollen vid dessa moment (inkallning och hopp).
Sedan har vi varit med om så mycket kul. Vallningen har jag inte skrivit om alls. Har gått agilitykurs, appellkurs, spårat och varit med på sökträningar. Kört uppletande, där vi nu försöker få till avsökning i korridorer… Vi har varit med på ”jaktträning” med retrievrarna på Vishult. Och både Asta och Robin gör ett fint arbete både i fält och med markeringar (ups, nu känner jag att jag är ute på lite tunn is när det gäller vokabulären…) Men dirigeringar undviker vi – det har vi inte tränar så mycket på. Dummiesarna apporteras i alla fall med fart och fläkt och för det mesta med fint och fast grepp.
Robin har visat sig gilla drag och ännu så länge vågar jag mig bara på linlöpning. Har kört lite med kick-biken men cykel – det vågar jag inte. För styrka har vi kört lite med kedjor i dragselen. Asta trodde att hon var fastbunden, medan Robin for iväg som ett skott ;)
Nä, det får bli ändring på det här!
Grattis Robin – två år idag!
♥ Min lilla kille har blivit stor ♥
Stort grattis till hela Michael Jackson-kullen som fyller två år idag!
VIT HERDE 